Berlin

  
Folkets konst fick ta plats i Berlin. Men byggnadskonst har förstås varit viktigt sen Preussens ambitioner steg.

  
Romantiken lever kvar på den behagligt igenvuxna kyrkogården. Förgänglighet kan knappast gestaltas bättre än att låta växtligheten ta över.

  

Värme

Rhode Island har fått sitt namn efter ön Rhodos (Rhodes). Liknelsen mellan det som idag heter Aquidneck Island (urinvånarnas namn på ön där Newport ligger) är inte klockren, men visst blir här varmt på sommaren. Vi har svårt art sova eftersom vi inte har AC. Stig vrider sig i lakanen tills han liknar en imago i sin kokong

 
  Stigs elaka föräldrar låter honom inte heller ligga i sängen när vi läser Harry Potter eftersom det blir för varmt med tre personer under samma täcke, så ibland somnar han på golvet innan han hinner genom till sig.
 

Gräs

På golfbanan frågade den ensamme spelaren som anslöt till vår boll om det var OK om han rökte? Alltså gräs? Jakob och jag blev ställda av frågan.

Ulrika går varje dag förbi hus i Barrington där doften av brajja ligger tung. Vår egen granne sätter sig i bilen ( han får väl inte röka på inomhus av sin fru lärarinnan). Inatt rökte han så mycket majja att vi vaknade av doften. De ska förlösa sitt andra barn med kejsarsnitt idag så han behövde väl lugna ner sig. Hur mycket stöd får hon av honom idag?

  
Brottsplatsen. I RI är medicinsk användning av marijuana laglig, dvs med ett läkarintyg får man köpa marijuana i särskilda butiker. Än så länge är dock användning i övrigt förbjuden.

NOLA

Vi tog en fotvandring i hettan. LaSalle lurade hit lycksökare, men först på artonhundratalet tog det fart. Vackra balkonger och innergårdar, och typiska hus med ventilationskanaler.


På kyrkogården låg kändisar typ vodoo-prästinnan Marie Laveau, som var en from katolik och ingen häxa. Även Plessy, som inte vann den viktiga rättegången mot Ferguson om segregation på 1880talet.


Men varmt var det. Hemåt mot poolen på mysiga LaQuinta. Kalle praktiserade alligatorteknik.

En rolig grej var att sopgubbbarna här har humor.

Down in the swamp

Cajuns, egentligen les arcadiens, var bonnläpparna som vägrade underkasta sig engelsmännen i fransktalande Kanada och därför utvandrade till franska Louisiana. Ättlingen Chris visade oss den sagolikt vackra Lake Martin.

   
 

De läckra cypresserna och Tupelo-träden överlever i stillastående vatten. Alligatorer, fåglar och spindlar trivs. 

  
Som Kilgore Trout skulle ha sagt: “When the Tupelo goes ‘Poop-a-lo’, I come back to you-pe-lo”

More Road trip

Det hörs nästan att vägen är en stor del av en Road trip. “…men det är vägen som är mödan värd.” Tur att vägarna i sydstaterna är så fina, med breda mittsträngar och välklippta slänter på sidorna. Det här har vi saknat i New England där vägbudgeten inte har hög prioritet.

   
Road trip innebär för oss flera timmar i bil varje dag. Ett nittiotal mil från Atlanta till New Orleans på fyra dagar blir ett tjugotal mil om dagen i vår fina Toyota Camry.

  

Men Road trip betyder också att stanna och njuta. Tex av natur och kultur. 

   
Som i Bald Cypress Swamp, MS, längs vackra Natchez Trace Parkway.

 

Historia är också en orsak att stanna till på vägen. Vicksburg var en strategiskt viktig position längs Mississippi, och här kunde vi se var skyttegravarna löpte.

 

Vi förnam en markant sämre vägstandard från stadsgränsen till Louisiana. Jämfört med Georgia, Alabama och Mississippi blev beläggningen knölig och mer skrovlig. Tur att utsikten blev så fin, med musiken från True Detective på Spotify.


Road Trip

Dag ett. Atlanta. Stor stad, inte särskilt charmig.

  
Ett tema på vår resa är Civil Rights. Här i Atlanta gick vi på Civil rights center. USA är dock kontrasternas land, så mitt emot ligger Coca-Colas museum…  Vi vägrade betala inträde (!) för att titta på Coca-Colas reklam. Istället for vi via Rosa Parks Montgomery till Selma. 

Staden har sett sina bästa dagar, men bron finns kvar. Eftersom vi laddat med filmen Selma kändes det ödesmättat att vara där.